När takteglet kom till Sveriges landsbygd förändrades husens utseenden ofantligt. Innan teglets tid hade man använt sig av naturnära material som torv, vass och strå som man kunde ta från naturen. Nu skulle husen bli röda. Rödfärgade tegelpannor med slamfärg från Falu koppargruva täckte husen tillsammans med de röda väggarna av samma färg. Den största utseendemässiga förändringen på de svenska husen skedde, och idag är det för oss det mest typiskt svenska som finns.

Få tak har heller så stort miljömässigt och kulturhistoriskt värde som tegeltak i Sverige. Under tegeltaken gömmer sig en historia om gamla tider och takläggningsmetoder. Eftersom man ofta lade tegel direkt ovanpå det gamla materialet när det förlorade sin skyddande effekt så har detta material bidragit till en rikare historia om människors levnadssätt och förutsätningar. Om man tittar noggrant kan man skymta de äldre täckningsmaterialen under teglet på vissa hus.Vissa kommuner har gjort anvisningar för kulturhistorisk bevaring, och benämner lertegeltak som det traditionella och kulturhistoriskt riktiga och därmed värt att bevara.

Teglet kunde som sagt läggas på det gamla underlaget, men man la det också på ett eller två nya lager spån. På materialet lades ibland endast ”bärläkt” till tegelpannorna, men eftersom detta kunde orsaka rötskador lägger man idag hellre ”ströläkter”. Dessa ströläkter, dvs smala trälister, läggs uppifrån och ned, och på dessa läggs vågrätt bärläkter för pannorna som tillsammans skapar ett säkert och tätt skydd för taket. Vattnet kan pga den här distansen mellan tegellagret och brädtaket dunsta bort och inte röta genom trätaket. För att göra det extra säkert har man också ett lager ytpapp för att skydda mot mindre läckage. Man kan också använda sig av råspont och masonit.

Takteglet är lika gammalt som det brända murteglet, kanske äldre. Kinesiskt tegel har hittats, som man beräknar ha tillverkats ungefär 1000 år före kristus. I det antika Grekland imponerades man av det förträffliga materialet, men pannorna började tillverkas i Östersjöländerna först kring 1200-talet.. De tegletyper man hittat vid utgrävningarna har varit munk- och nunnetegel, och den äldre formen med plan underpanna.

Tegel är en produkt av lera, som torkats och bärnts i 1000 grader. Det är ett rent naturmaterial och har pga detta många fördelar jämfört med andra material. Det håller minst lika länge som huset självt, åldras vackert med åren och passar i stort sett alla byggnader. Det suger vatten men är trots detta frosttåligt. Det har också förmågan att andas, vilket gör att det kan ventilera bort fukt, vilket både är bra för inomhusklimatet och takkonstruktionen i sig. Men teglet kan inte skydda taket själv, utan för maximalt skydd läggs det ovanpå ett vattenavstötande underlag, som asfaltspapp. Ordet Tegel kommer från latinets tegula.

Teglet kom till Norden före 1100-talets slut, och har idag blivit bland det svenskaste man kan tänka sig. Det är en del av vårt kulturarv och utstrålar hemkänsla och kvalitet. Det var de första tegelkyrkorna och klostren som täcktes med tegeltak. Det var först under den senare medeltiden som takteglet började användas till bostadshus och magasinbyggnader. År 1535 var Stockholms tak täckta med tegel, och de var de förnämsta byggnaderna som var först. Tegel var att föredra pga att det var mycket brandsäkert.

Tegelproduktionen behöll sitt utseende fram till industrialiseringen. Man grävde upp lera som man frös under vintern och som man sedan slog sönder och lät torka för att bränna det i ugnar. Dessa ugnar utvecklades sedan och man lade verksamheten där tillgången på lera var stor.

Medeltiden var som sagt perioden för teglets koncentration i städerna och vid klostren. Men i och med klostrens försvinnande under reformationen försvann basen för produktionen. Det skulle dröja ända till 1800-talet innan teglets andra storhetstid infann sig, men denna gång som en stor importvara från bla. Tyskland. Förr hade tegel importerats från Nederländerna, och det var det vanligaste under 1600-talet.

Man lade nu tegel på gårdarnas bostadshus och på ekonomibyggnader, ofta direkt ovanpå det tidigare materialet som kunde vara torv eller halm.

Men samtidigt som importen skedde från Tyskland, uppförde man vid de svenska gårdarna i Mälardalen egna tegelbruk. Där var även murteglet av stort behov. Under 1840-talet kom dessa lokala bruk att spela större roll. Industrialismen krävde mer tegel och i delar av landet som innan hade använt sig av material som långhalm märkte man av tidens förändring. Detta gjorde att bruken var var tvungna att göra sig mer effektiva och storskaliga. Man uppfann nya bränslesparande ugnar och ångdrivna maskiner. Många bruk specialiserade sig på just taktegel. Innan hade varje panna skapats för hand, men nya metoder och maskiner förenklade produktionen avsevärt. Teglet slog nu ut alla andra täckningsmaterial pga hållbarheten och priset och hade sedan länge letat sig hem till det vanliga folket.

Efter andra världskriget nådde produktionen sin topp. Teglet, som nu brändes i seriekopplade flamugnar, täckte i stort sett 70% av alla villor och bostadshus. Mycket pga en ny förbättrad kvalitet och en jämn produktion.

60-talet kom att bli tegeltidens nedgång, efter att ha varit ett av de mest uppskattade och använda materialet. Nya byggnadssätt med platta tak som andra material lämpade sig bättre för, gjorde att teglet konkurrerades ut och man fick lägga ner flera tegelbruk. Energikrisen på 70-talet var också en stor orsak, då andra material som krävde mindre energi vid framsträllnignen såg dagens ljus. Idag finns bara ett tegelbruk kvar i Sverige, Vittinge Tegelbruk, som ligger i ett område med utmärkt lera norr om Uppsala. Leran måste mänligen uppfylla vissa krav för att bli godkänd, den får tex. inte vara för fet eller för mager. Vittinge Tegelbruk täcker i stort sett hela landets behov men en del importeras också fortfarande, främst från Danmark och Tyskland. I Danmark tillverkas dessutom fortfarande handslaget tegel.

Lertegel är ett överlägset material pga dess egenskaper att andas. Det har tom. ökat i efterfrågan på senare år, mycket pga ett nytt miljötänkande och därmed prioritering av naturliga, ofarliga material. Som lertegel.

Tegeltak har gjort sig välkänt genom sin genuina form, men materialet har också många varianter av ytbeläggningar. Alla med olika egenskaper. Varje bruk hade förr en speciell form som kännetecken, men ett av de vanligaste var det enkupiga teglet. Det fick senare konkurrens av den tvåkupida pannan, det flata falsteglet och den trekupiga pannan.Utvecklingen inom industrin ledde så småningom också till fler valmöjligheter gällande tegeltyper, bla olika beläggningar. Beläggningar man kan hitta är obehandlade, engoberade, kvartsengoberade, ädelengoberade och glaserade. Glaserade ytor förekom redan på 1600-talet men blev vanligare under nationalromantiken. Fördelen med glaserade ytor är att den är 100% tät, och därmed får inga mossor fäste i materialet. Nackdelen är svårigheten att hitta kompletteringspannor i samma färg eftersom ytan ofta är färgad med mörka pigment.

Förr lades oftats ofalsat tegel i Sverige. Idag har pannorna utvecklats och man kan erbjuda ett bra och säkert tegel som falsar precis som betongpannor, har en bättre täckningsförmåga och som är lätta att lägga. Och problemet med pannor som förr kunde flyga av är idag historia. Numera ligger tegelpannorna på sin plats, och de har också ett flexiblet läktavstånd och djupare enkupa som gör den tät och säker. Man har hämtat mycket inspiration från tillverkningen av betong.

Men det är trots all det ofalsade, oglaserade enkupiga och tvåkupiga pannorna som är den vanligaste tegelformen. Det klassiska röda tegeltaket. Har man ett brantare tak är falsade plattor dock att föredra. Vilken takpanna man väljer har helt enkelt med husets ålder, utseende och just taklutning att göra. Gamla hus brukar ha enkupigt tegel medan tvåkupigt på de nya husen är vanligast.

Att byta tegeltak är tungt och ingenting man ger sig på ensam. Takpannorna ska ned och undivkas att slås sönder och strö- och bärläkt ska ersättas.

Därför ska man med fördel anlita en firma för jobbet, så att taket kan fortsätta skydda huset på bästa sätt.